Särskilt utsatta grupper

Missbruk kan bland annat leda till hälsoproblem, ekonomiska problem, bostadslöshet och kriminalitet. Att utöver detta utsättas för övergrepp i form av psykiskt, fysiskt och sexuellt våld gör att denna grupp kvinnor är i behov av särskilda stödinsatser. Ytterligare en faktor som är specifik för kvinnor som lever i missbruk är att de ofta utsätts för våld av flera olika förövare: partner, behandlingspersonal, väktare, polis eller andra missbrukare. Forskning visar att 9 av 10 kvinnor i missbruk har upplevt våld i nära relation.

Specifikt för våld i samkönade relationer kan vara de strategier som förövaren använder för att utöva kontroll, och de sammanhang inom vilka våldet äger rum. I samkönade relationer är fokus för våldsutövandet främst den våldsutsattas identitet som hbtq-person, särskilt om hon eller han inte lever öppet med sin sexuella läggning. Hot om att ”avslöja” partnerns läggning eller att spela på den våldsutsattas rädsla för att utsättas för homofobi om denne söker hjälp är exempel på hur förövaren kan isolera och bryta ner partnern. En annan viktig faktor som förstärker hbtq personers utsatthet är negativa erfarenheter av bemötande och diskriminering från andra. Tröskeln att söka hjälp kan vara högre då.

Läs mer på NCK:s sida om våld i samkönade relationer.

Våldsutsatta äldre kvinnor kan befinna sig i en särskilt sårbar situation. De kan till exempel i större utsträckning än yngre kvinnor ha socialiserats till att se våld från en partner som något man inte bör tala med utomstående om. Bristande kunskap eller stereotypa föreställningar som att äldre kvinnor inte utsätts för våld, framför allt inte sexuellt våld, riskerar även att leda till att kvinnorna inte blir trodda när de försöker berätta om sin situation. Därigenom försvåras deras möjligheter att få stöd och hjälp.

Läs mer i NCK:s rapport: Våld mot äldre kvinnor.

Det hedersrelaterade våldet utmärker sig genom sitt kollektiva uttryck, genom att det grövsta våldet i regel är välplanerat och genom att både kvinnor och män kan utsättas. Hedersrelaterat våld handlar i många fall om hot som begränsar en ung persons handlingsutrymme eller rätt att själv välja partner. Den som öppet utmanar eller trotsar den rådande normen anses dra skam över hela familjen och riskerar att straffas fysiskt för att familjen eller ett utökat kollektiv ska återfå det som uppfattas som förlorad heder. Gärningspersonerna är ofta familjemedlemmar, släktingar eller andra medlemmar av gemenskapen.

Läs mer i NCK:s rapport: Hedersrelaterat våld och förtryck.

En studie gjord av Riksförbundet social och mental hälsa (RSMH) visade att 70 procent av de kvinnor som under en vecka sökte hjälp inom psykiatrin, både i öppenvården och i den slutna vården, bar med sig erfarenheter av fysiska, sexuella och psykiska övergrepp. Personer med psykisk ohälsa saknar ofta ett socialt nätverk och utsätts därmed för fler risker och är mer beroende av andra.

Referens: Bengtsson‐Tops, A. (2004). Vi är många. Övergrepp mot kvinnor som använder psykiatrin. En omfångsstudie. Stockholm: RSMH. (Källa Region Östergötland).

Våldsutsatta kvinnor med utländsk bakgrund kan befinna sig i en särskilt utsatt situation när det kommer till våld på grund av faktorer som diskriminering, segregation, språksvårigheter och brist på sociala nätverk. Det finns många orsaker till att det kan vara svårt att berätta om våldsutsatthet: rädsla för myndigheter, rädsla för utvisning, oro för att förlora vårdnaden om sina barn, önskan att skydda sin partner och att inte oroa övriga familjen. Ekonomiskt beroende och svaga sociala nätverk samt risken för social exkludering kan vara andra bidragande orsaker till att det är svårt att lämna en destruktiv relation. Dessutom är våld inom familjen inte ett brott i många länder, och något som bör hållas inom familjen. En del kvinnor med utländsk bakgrund är särskilt sårbara till följd av sin rättsliga ställning i Sverige. Här ingår utländska kvinnor som nyligen gift sig med en svensk man, papperslösa kvinnor och kvinnor som blivit offer för människohandel för sexuella ändamål. Språksvårigheter och användandet av tolk kan försvåra kommunikationen mellan den våldsutsatta personen och hjälparen.

Personer med funktionsnedsättning kan likt andra kvinnor utsättas för våld av sin partner eller en tidigare partner, men förövaren kan också vara till exempel färdtjänstchaufför eller personlig assistent. Personer med funktionsnedsättning kan utsättas för fysiskt, psykiskt och sexuellt våld, men våldet kan också ta sig andra uttryck och riktas mot funktionsnedsättningen. Exempelvis kan en person med funktionsnedsättning nekas tillgång till hjälpmedel och medicin. För våldsutsatta kvinnor med funktionsnedsättning kan det finnas ytterligare försvårande omständigheter och hinder i relation till omgivningen, som att kvinnan i särskilt hög grad är ekonomiskt och fysiskt beroende av förövaren eller att hon saknar transportmedel och information om var hjälp finns att få.

Läs mer i NCK:s rapport: Våld mot kvinnor med funktionsnedsättning.

Våld i ungas relationer skiljer sig ofta från våld i vuxnas relationer genom att relationerna är nya, intensiva och kännetecknas av starka känslor och beroenden. För många unga är det första gången de upplever kärlek – och första gången de möter kontroll, svartsjuka eller våld.

Vanliga uttryck för våld i ungas relationer är digital kontroll, hot om att sprida bilder, press att dela lösenord, begränsningar i sociala kontakter och psykiskt våld som får den unga att känna skuld eller ansvar. Fysiskt och sexuellt våld förekommer också, men tar ibland mer subtila uttryck och normaliseras lätt i relationer där erfarenhet saknas.

Unga som utsätts kan ha svårt att berätta av rädsla för att inte bli tagna på allvar, av skam eller oro för hur det ska påverka skola, familj och vänner. Brist på vuxna att anförtro sig åt och osäkerhet kring vad som faktiskt räknas som våld kan göra hjälpsökande ännu svårare.

Läs gärna mer hos MUCF, Friends eller NCK som har material om våld i ungas relationer och digitala kränkningar.